Ändra språk :
En skyddsklass definierar de säkerhetsåtgärder som vidtas för att förhindra en elchock. Särskilt när det gäller utrustning med metallkapsling finns det en risk att kapslingen blir spänningsförande vid en defekt i apparaten. Många apparatkomponenter är ledande – t.ex. ett strykjärn, där metallytan leder ström om skyddsåtgärderna inte fungerar. Utan lämpliga åtgärder, som fastställs i de tillämpliga skyddsklasserna, kan det därför uppstå livsfarliga situationer. Därför är det särskilt viktigt att fastställa säkerhetsåtgärder utifrån skyddsklasser.
Skyddsklasserna för elektrisk utrustning anges i standarderna DIN EN 61140 ( respektive i VDE 0140-1). De symboler som ska användas för märkning av elektrisk utrustning anges i standarden IEC 60417 från Internationella elektrotekniska kommissionen.

En skyddsklass omfattar de åtgärder som skyddar mot farliga spänningar vid beröring – medan en kapslingsklass (skyddsform) fastställer skyddsnivån mot beröring, främmande föremål, vatten och mekanisk påfrestning. Skyddsklassen ska således skiljas från IP-kapslingsklassen Ingress Protection enligt DIN EN 60529 respektive ISO 20653).
Här finns mer information om kapslingsklasser.
Enligt definitionen i DIN EN 61140 (VDE 0140-1) skiljer man mellan fyra skyddsklasser. Dessa innehåller krav på elektrisk utrustning, vilka beskrivs närmare nedan. Den ”mest riskfyllda” elektriska utrustningen tillhör skyddsklass 1. Ju lägre risk den elektrisk utrustningen medför, desto högre är skyddsklassen (2 eller 3).
Skyddsklass 0 innebär att det, utöver grundisoleringen, inte finns några ytterligare åtgärder för att skydda mot elchock. Dessutom kan apparater med denna skyddsklass inte anslutas till ett skyddsjordssystem. Det sker alltså ingen märkning med någon särskild symbol. Internationella standarder kommer i framtiden inte längre att beakta denna skyddsklass 0. I Tyskland och Österrike är skyddsklass 0 inte tillåten.
Skyddsklass 1 innehåller de mest omfattande skyddsåtgärderna jämfört med de övriga skyddsklasserna. Skyddsklass 1 kännetecknas av ett dubbelt skydd som – utöver den allmänna grundisoleringen – innebär att de elektriskt ledande delarna av en apparat jordas. Detta kallas potentialutjämning. Beroende på vilken typ av elektrisk utrustning det rör sig om kan denna utjämning ske på två sätt:
Vanligtvis kan t.ex. strykjärn, varmvattenberedare, tvättmaskiner och kylskåp klassificeras i denna skyddsklass.
Elektriska apparater som har denna skyddsklass har en förstärkt eller dubbel skyddsisolering mellan huvudkretsen och utspänningen eller mellan huvudkretsen och kapslingen. Tack vare isoleringen går det inte att vidröra en apparats elektriskt ledande delar. Speciella kontaktdon används inte bara i skyddsklass 1 utan även i skyddsklass 2. Till skillnad från schukokontakten kräver konturkontakterna ingen skyddsledare alls.
Till skyddsklass 2 hör till exempel elverktyg och hårvårdsapparater.
Utrustning som är märkt med denna skyddsklass betraktas som utrustning med lägst risk, eller med högst säkerhet. Den genomströmmas av en relativt låg spänning, nämligen skyddsklenspänning, även kallad Safety Extra Low Voltage (SELV). Denna spänning uppgår till högst 50 volt växelspänning eller 120 volt likspänning. Här används batterier eller generatorer som spänningskälla.
Apparater med en växelspänning på under 25 volt växelspänning eller 50 volt likspänning kan betecknas som särskilt säker. De skyddar mot elchock vid både indirekt och direkt beröring. Eftersom spänningen är relativt låg utgör elektrisk utrustning i skyddsklass 3 ingen risk för människor.
Till denna skyddsklass hör till exempel leksaksbilar, bilbanor, diverse medicinsk utrustning och elektriska apparater som kan användas i badkaret eller duschen.