Lätta och underhållsfria glidlager i styrsystemet på en prototyp till en racerbil

I Formula SAE-tävlingen, där universitet över hela världen deltar, byggs tekniska racinglösningar som tävlar mot varandra. Formula Seven, ett litet företag som består av tidigare medlemmar i ett team som deltar i tävlingen, kommersialiserar de mest framgångsrika och effektiva tekniska lösningar som presenteras i denna tävling.
En av de tekniska lösningar som kom fram i tävlingen var en styrväxel med spiralformad kuggstång och kuggstång för en prototyp till en ensitsig racerbil. Som en del av Formula SAE fanns det flera krav som måste uppfyllas när komponenten skapades. För det första måste hela styrsystemet vara särskilt lätt för att hålla racerbilens totalvikt så låg som möjligt och därmed göra fordonet mer dynamiskt. Materialen måste vara särskilt tillförlitliga, dvs. de måste göra det möjligt för racerbilen att köra säkert och korrekt på lång sikt samtidigt som den utsätts för de höga påfrestningarna i racing. Det är särskilt viktigt att det krävs så lite underhållsarbete som möjligt. Slutligen måste man också hitta en ekonomisk lösning, vilket är anledningen till att konceptet fokuserade på användningen av standardkomponenter.

Specifikationerna i styrväxeln för racerbilen uppfylls av iglidur-lager på olika ställen. De används t.ex. för korrekt uppriktning av kuggstången och möjliggör axiell glidning med mindre rotation.
Särskild uppmärksamhet ägnades åt dimensioneringen av sätet och bearbetningen av axeln, eftersom tillräcklig låsningsfriktion måste säkerställas för att förhindra att sätet bryts ut. Bussningarna måste kalibreras noggrant och ytbehandlas för att undvika glidfriktion och förhindra fastlåsning. Det yttersta gula paret (fig. 1) måste absorbera de krafter som överförs från gafflarna som är anslutna till kuggstängerna, medan det innersta blå paret måste motstå det tryck som genereras mellan kuggstången och pinnen. Bild 2 visar ytterligare två bussningar i vilka kugghjulet är inrymt: I det här fallet används flänsbussningar (här magentafärgade), som gör att kugghjulet kan rotera. De grönfärgade brickorna används också som distanshållare för att förhindra slitage på de två magentafärgade bussningarna, som annars skulle komma i kontakt med kuggstångens vassa kanter.