AnvändarrapportLjudsvaga och hållbara polymerlager ersätter tyglager i orgelbyggnad

En orgelbyggare har vanligtvis tre krav: tillräcklig höjd, en lämplig basyta och god akustik. Idag handlar det inte bara om traditionella byggmetoder, utan också om att harmonisera musikaliska och funktionella mål. Resultatet är en njutbar klang som fängslar både organister och publik.
Varje vrid- och svängrörelse i orgeln och varje friktionspunkt ställer höga krav på produkten och kräver ett lämpligt lager. Baumgartner Orgelbau, som är en verkstad för historiska musikinstrument, är väl medveten om detta. Specialisten renoverar och rekonstruerar å ena sidan orglar, å andra sidan tillverkar man reservdelar för traditionellt orgelbyggeri och levererar skräddarsydda komponenter och enheter till den egentliga orgelbyggaren. Expertteamets referenser sträcker sig från orgeln i St Ludwig i Darmstadt till kollegiatkyrkan i Stuttgart och Walt Disney Concert Hall i Los Angeles.
I ett nytt projekt, en spelkonsol, skulle upp till 3.000 bussningar och lager installeras i instrumentet efter färdigställandet. Kraven på lagren är större än man kan tro: Med undantag för regn och direkt UV-strålning påverkas de av alla miljöfaktorer som också förekommer utomhus. Till detta kommer materialet trä. Till skillnad från metall eller plast är trä ett hydroskopiskt material. Det absorberar fukt och släpper ut den igen. Lagermiljön är därför rörlig och innebär stora utmaningar. Samtidigt ska man uppnå ett hårt och exakt lager som inte tillåter något spel. Och ljudutvecklingen ska också minimeras genom ett snävt lagerspel. Allt detta under ständigt varierande miljöförhållanden i kyrkan. För om ett instrument måste demonteras helt och hållet på grund av korrosionsskador kan kostnaderna snabbt uppgå till tiotusentals euro.

Orgelbyggaren såg polymerglidlager som ett sätt att ersätta de felaktiga och kostsamma tyglager som annars traditionellt används. De senare lider extremt av de speciella installationsförhållandena. Även om ek, avenbok och valnöt är de träslag som främst används vid orgelbyggen, utsätts materialet och lagren ständigt för kyla, fukt och sot.
Istället användes glidlager av iglidur J. Materialet kännetecknas generellt av att det har lågt slitage mot många axelmaterial, är resistent mot kemikalier, dämpar vibrationer och absorberar endast låga fuktnivåer. Lagret har låga friktionskoefficienter vid torrkörning och mycket goda egenskaper mot mjuka axlar. Den absoluta frånvaron av buller i kombination med den höga precisionen har visat sig i orgelbyggandet redan från början. I det här projektet uppnåddes till exempel ett hårt och exakt lager för hörnlagren i trakturvinkeln, vilket medger ett spel på bara fem till tio mikrometer. De tjockväggiga bussningarna håller sig kvar i träet trots de ständigt varierande omgivningsförhållandena, vilket gör att skramlande ljud hör till det förflutna.
Installationen av polymerglidlager innebär också att det regelbundna underhållsarbetet kan minskas avsevärt.
Kostnadsfördelarna talar också för sig själva: ett tyglager skulle behöva bytas ut tre till fyra gånger. Även om materialpriset för polymerglidlagren är något högre än för tyglagren, är kostnaden för att demontera tyglagren trettio till fyrtio gånger högre än materialpriset.
Men det var framför allt utvecklingen av igubal-serien som gjorde det möjligt för orgelbyggaren att ta nästa avgörande steg. Led- och gaffelhuvudena är bland annat särskilt lätta att använda i registertrakturen. Bland annat är absolut frihet från smörjning viktigt här. Polymerlagren monteras torrt och behöver - till skillnad från tyglagren - inte impregneras med vaselin eller oljiga material.

För Baumgartner Orgelbau låg fokus inledningsvis inte bara på tekniska frågor som bussningarnas prestanda under ständig rörelse på grund av klimatvariationer eller ljudutveckling och livslängd? Det var också mycket viktigt att den traditionsmedvetna marknaden skulle acceptera plastkomponenter i orgeln.
Under tiden har den nya tekniken tagits emot väl av både orgelbyggare och musiker. Om organisten inte gillar instrumentet har orgelbyggaren ett problem. Slutanvändaren måste acceptera instrumentet. Ryktet om fördelarna med glidlager i plast sprider sig i branschen och efterfrågan på just kalottlagren ökar hela tiden. Organister vill minimera spelet i trakturen. Ju mer direkt spelet är, desto mer uttrycksfullt är det. Direktkontakt med trakturventilen gör att den kan öppnas långsammare eller snabbare. Med en svampig klaviatur blir det individuella spelet lidande och de uttrycksfulla möjligheterna minskar. Plastglidlagren öppnar dörren till nya kunder och instrument för orgelbyggaren Baumgartner.