Robusta och slitageoptimerade glidstyrningar i linjära ställdon från EME Parker

Linjära ställdon med en vanlig styrning kan orsaka en rad problem i en konstruktion, till exempel medför de ofta en stor dödvikt i sliden. Dessutom finns det ett ogynnsamt hävstångsförhållande mellan stöd- och lastarmen när det gäller inre styrningar, eftersom dessa är placerade långt från lasten. Hastigheten är begränsad (särskilt vid styrningar med återcirkulerande rull-/kulenhet) och accelerationen är begränsad. Särskilt rullstyrningar ger snabbt vika under hög momentbelastning - eftersom rullarnas axlar kan böjas eller riktas fel är de mycket känsliga. Inte att förglömma den smörjning som vanligtvis krävs för dessa maskinelement, som drar till sig smuts och kan förorena hela systemet om fett eller olja läcker ut. De måste installeras på en skyddad plats eller förses med en veckad bälg som skydd. Det regelbundna underhåll som krävs - vanligtvis rengöring och eftersmörjning - gör dem också dyra. Sist men inte minst innebär det övergripande systemet i flera delar höga monteringskostnader. Christoph Lindemann, produktchef för mekaniska komponenter och system på Parker EME i Offenburg, känner också till riskerna och bieffekterna i praktiken: "Våra tidigare linjära ställdon var huvudsakligen utrustade med rullstyrningar. Rullarna sitter fast i sliden med skruvar och excentriska bussningar för en spelfri inställning - en så kallad "cantilevered fastening" uppstår. Om rullarna arbetar nära sin maximala lastkapacitet redan i normal drift kan t.ex. en kollision lätt leda till att dessa infästningar blir felriktade eller till och med böjda. Även kortvarigt överbelastade styrningar kan därför orsaka allvarliga permanenta skador på hela systemet. Förhållandet mellan skadlig och typisk belastning ligger i intervallet 3:1 och 5:1."

Så är inte fallet med DryLin WQ glidstyrningar från igus, som Parker EME installerar i sitt linjära ställdon "LCB". Här varierar detta förhållande mellan ca 100:1 och 500:1. Dessa siffror visar styrningarnas extrema robusthet. När allt kommer omkring överför sliden krafterna direkt till skenorna. Det finns ingen möjlighet till felriktning och risken för böjning är praktiskt taget noll.
Glidelementen är tillverkade av högpresterande polymerer. För de flesta applikationer rekommenderas materialet iglidiur J på grund av dess nötnings- och friktionsegenskaper. DryLin linjärlagersystemen är principiellt konstruerade för smörjfri drift. Kontaminering med fett eller olja hör därmed det förflutna till. Damm från omgivningen eller nötning under spånavverkning fastnar inte i lagerstället. DryLin styrningarna är indelade i två huvudgrupper med olika geometri: profilskenstyrningar och axelstyrningar.
I DryLin T-systemet löper sliderna på en T-skena av hårdanodiserat aluminium. Alla anslutningsmått är identiska med de flesta vanliga system med återcirkulerande kulor. Ett miniatyrutförande får plats även i mycket små utrymmen. De extremt platta "N" varianterna finns i fyra storlekar med 17 till 80 mm skenbredd. Sliderna rör sig på C-profiler av anodiserat aluminium.
DryLin R linjärglidlager däremot, som har samma storlek som kulbussningar, använder runda axlar som motgående material. Axlarna kan vara tillverkade av olika material. Hårdbelagda aluminiumaxlar garanterar t.ex. lågt slitage och låg friktionskoefficient. De DryLin W linjärglidstyrningar som Parker EME använder, kombinerar två runda axlar, rektangulära styrningar samt bärprofilen för det linjära ställdonet i en profil av hårdanodiserat aluminium. De ger maximal designfrihet tack vare olika axeldiametrar, profilbredder, glidlängder och geometrier.